Framtiden är spännande och skrämmande…

Ja, även om det för mänskligheten har stor chans att bli markant bättre, så ska man inte hymla med att det på individnivå kommer bli en smärtsam förändring för många.

Men på något sätt finns det poetisk rättvisa att det denna gång är dom med fysiska yrken som drar vinstlotten. Kunskapsbaserade yrken kommer lättare förändras eller ersättas av AI, än fysiska jobb.

Förmodligen är elektriker ett av dom bästa jobb man kan ha eller utbilda sig till nu. Det är mycket stor brist på elektriker för att bygga fler datacenter. Och så lägger man till att elektrikern är en superviktig komponent för grön omställning också.

Jag vill inte lägga mitt liv i händerna på en läkare som fått sin examen via AI-genererade tentor, grundat på ett AI-assisterat genomgånget gymnasium, i ett för övrigt kraschat skolsystem med undermåliga PISA-resultat.

Låter dystopiskt, eller hur…?
Men, just nu ligger vägen öppen för precis det jag beskrev här ovan.

Visst är det befogat med en nykter analys av vad vi just har startat, resulterande i en handlingsplan som inte enbart domineras av euforiker…?
Känns som om vi fortfarande famlar i det blå…

#3: Vill du lägga ditt liv i händerna på en läkare som sov dåligt för att ha bråkade med sin fru hela kvällen, och nu är tankarna hela tiden på konflikten som dom hade istället för din kropp?

Låter fullt realistiskt, eller hur?

Eller att han festade bort utbildningen, men ändå klarade alla tentor, men har glömt bort hälften innan han fick sitt första jobb.

På samma sätt som det är korkat och naivt att bortse från risker med en ny teknik, så är det lika korkat och naivt att förutsätta att dagens system är bra.

Personligen skulle jag helst vilja ha en välutbildad och erfaren läkare som får hjälp med beslut och precision av tekniken. Idag kommer det slå både läkaren ensamt och tekniken ensamt.

I framtiden finner jag det fullt rimligt att vi kommer känna oss mycket mer trygga med en maskin som aldrig blir trött, aldrig slarvar, aldrig är bakfull, aldrig distraherad, alltid uppdaterad, än människan med skalpell i handen.

#4: Absolut har du en poäng, men ett tillkortakommande kan inte rättfärdigas genom att man jämför det med andra tillkortakommanden.

Beträffande AI står vi inför en gigantisk hemläxa, på ett såväl filosofiskt- som tekniskt plan, och just nu befinner vi oss så lågt på lärokurvan, att det mesta består av "spådomar" än så länge.

Jag betraktar mig absolut inte som teknikfientlig, men här står vi inför en större analytisk uppgift än någonsin tidigare, för vårt eget bästa. Kraven på oss växer, i takt med utvecklingen..

Jag hoppas att min robotläkare har rätt patient inlagd i sitt schema, när den skall operera mig…🙂

Jag tror att många sådana här diskussioner fastnar i att optimisten ser trenden vart teknik kommer vara, medan pessimisten ser vad tekniken har för brister idag.

Jag vet inte var du faller in på den skalan, men jag är ganska säker på att det finns ett tydligt gap mellan hur vi ser på tekniken genom den linsen.

IDAG skulle jag inte vilja bli opererad av en autonom robot. Jag kommer ALDRIG vilja bli opererad av en självcertifierad ChatGPT-läkare.

Men framgent kan jag mycket väl tänka mig att jag enbart vill att en robot opererar på mig, och inte bry mig över huvud taget om läkaren klarat alla tentor, prov, praktik, certifiering med hjälp av en fysisk bok eller NotebookML.

Så länge beviset på färdighet finns, kunde jag inte bry mig mindre om vägen dit.

Generellt tror jag många glömmer bort att mäta kostnaden av att INTE gör något och fortsätta på gamla sätt. Hur hade t ex världens CO2-utsläpp sett ut om rädslan för kärnkraft inte fulltständigt lamslagit utveckling, och att vi istället gick all in på fossila bränslen i alldeles för många årtionden?

Hur många liv i trafiken kunde just nu idag räddas, om EU inte var så långsamma på att tillåta självkörande bilar och starkare stödsystem för bilar?

Pessimism har en mätbar reell negativ effekt på samhället.

#6: Jag ser mig inte som en pessimist. Jag känner mig positivt nyfiken, men kanske har en tendens att försöka blicka längs problemens hela spektrum.

Jag är pensionär nu, men i mitt arbetsliv tillhörde jag dem som vågade gå fram och skriva i samtliga fyra fält i SWOT-analyserna, som ibland föregick olika projekt. Det blev förstås inte så omtyckt bland euforikerna, som föredrog den ena halvan…😁

Jag är väl skapt så…

Yup. Skulle inte ha några som helst svårigheter i att fylla i alla boxarna.

På sätt och vis tror jag programmerare har i sin DNA att tänka "ok, men hur kommer det här påverka X, Y , Z, Å, Ä och Ö, och O, P Q på torsdagar om det regnar".

Men vet ju också att inledningsvis kommer gemene man bli väldigt fokuserade på "Hot", men fem år senare så är det så självklart att hoten ofta inte införlivades, men styrkorna och möjligheterna dominerade, trots att det finns svagheter.

Jag är löjligt förtjust i att läsa om teknikhistoria och moralpanik. (Ingen reflektion om dig öht, bara in anekdot om ett av mina intressen.)

#8: Nej visst. Att fylla i de två "dåliga" boxarna, behöver inte handla om teknikfientlighet eller moralpanik.
Det kan helt enkelt handla om budgetering och resursfördelning av ett projekt, så att man inte står handfallen när "det oväntade" dyker upp….
Att försöka se hela bilden är inte något "negativt" per automatik…

#9: Verkligen inte. Det är en förutsättning för att kunna lösa rätt problem på rätt sätt.