Vi har skrattat ganska mycket åt att ChatGPT inte riktigt kan räkna hur många R det finns i ordet strawberry. Det är ett bra skämt. Men i tisdags hände något som gör att skämtet känns lite gammalt.

Den 6 oktober släppte OpenAI 722 vetenskapliga artiklar med lösningar eller dellösningar på 372 kända öppna matematiska problem. Det är problem som matematiker i många fall har jobbat med i årtionden utan att komma i mål.

Jonas von Essen har gjort en kort video om det, och han får fram vidden på några minuter. Han visar en lista med förslag på de 500 viktigaste olösta problemen inom matematiken, först som den såg ut i måndags och sedan som den såg ut i tisdags.

Bakgrunden är nästan lika svindlande. För ungefär en månad sedan satte OpenAI 10 000 kopior av en osläppt intern modell på Navier–Stokes, ett av de sju Millennieproblemen med en miljon dollar i prispengar för den som löser det. Efter 88 timmar hade de ett förslag på lösning. Clay-institutet, som delar ut priset, skrev några dagar senare att problemet uppenbarligen har lösts. Deras granskning tar dock medvetet lång tid.

Samma modell fick sedan ta sig an andra problem. Den här gången jobbade oftast en enda AI-agent ensam, och enligt OpenAI tog ett genomsnittligt resultat ungefär lika mycket datorkraft som tre timmars tänkande i ChatGPT Pro.

Tre timmar. För problem som människor har ägnat hela karriärer åt.

Olle Häggström, matematikprofessor på Chalmers, kallar dagen kanske den mest omskakande händelsen i matematikens historia. Bland resultaten finns problem inom hans eget område som han själv försökte lösa på 90-talet. Han skriver ärligt att det är för stort för att han ska kunna kommentera det ännu, och att han behöver tid att smälta det.

Det känns som rätt hållning. Många av resultaten är dellösningar, modellen är inte släppt och matematikvärlden har bara börjat granska artiklarna. Men OpenAI har lagt ut allt öppet på GitHub, och många av bevisen är skrivna i Lean, ett programspråk där en dator kan kontrollera att varje steg håller.

Det som stannar kvar hos mig är det Jonas säger mot slutet. Det är fantastiskt att se vår gemensamma kunskap växa, men för den som älskar att fundera på matteproblem är det också lite sorgligt. Han påminner om Vernor Vinge, som en gång fick frågan om maskiner någonsin skulle bli lika intelligenta som människor. Svaret var "Ja, men bara en kort stund."

För matematiken kanske den korta stunden redan är över.

Så nästa gång någon visar en skärmdump där AI:n räknar fel på bokstäver kan man le åt det. Men det är inte hela bilden längre.

Vad tänker du? Är det här mest fantastiskt, eller känns det lite sorgligt också? Och vilket område tror du står på tur?

Video: Jonas von Essen: Den mest omskakande dagen i matematikens historia?

Källor: OpenAI: Sharing AI progress in mathematics, Olle Häggström, Clay Mathematics Institute